Min första kontakt med DDR och de bilar som tillverkades där var i början av 70-talet. Jag blev då, via facket på min arbetsplats erbjuden att följa med med på en studieresa dit, arrangerad av Svenska Kommittén för Arbetarkonferenserna.
Första anhalten på resan var Rostock där vi träffade Dethleff, som skulle vara tolk under resan. Dethleff var ägare till en Trabant. Han visade mig bilen och jag fick även möjlighet att provköra den. Jag minns att jag p.g.a. ovana med rattväxeln, hade stora problem att hitta rätt växlar.
Dethleff var nöjd med sin bil och framhöll särskilt att den till stora delar inte kunde rosta pga det unika materialet, pressad bomull. Redan då bestämde jag mig för att jag någon gång skulle köpa en Trabant.
I Rostock fick vi besöka ett daghem, en mekanisk verkstad och ett nybyggt bostadsområde.
På daghemmet informerade personalen om verksamheten och framhöll särskilt att i DDR var barnomsorgen gratis för alla barn. I det nybyggda bostadsområde, Rostock Schmarl minns jag att många hus var klädda utvändigt med en typ av kakelplattor som skimrade vackert i solskenet. Jag minns också att vi blev informerade om att hyrorna i DDR aldrig fick överstiga 6% av hushållets inkomster.
När vi var ute i affärerna och handlade kunde man upptäcka prislistor som var över 10 år gamla men där priserna fortfarande gällde. Detta förklarade Dethleff med att i deras socialistiska samhälle med planekonomi hade dom ingen inflation.

Efter några dagar i Rostock gick resan vidare med buss till huvudstaden Berlin. Efter vägen fick jag för första gången i mitt liv se tvåvåningståg, hade ingen aning om att sådana fanns. I Berlin fick vi besöka DDR:s parlament (folkkammaren) som var inrymd i Palats der Republik, ett stort kulturhus.
I parlamentet fanns fem partier representerade. Det styrande partiet var Tysklands Socialistiska Enhetsparti (SED).
Bland mycket annat fick vi också möjlighet att åka upp till restaurangen i tv-tornet på Alexanderplatz ca 210m över marken. En fantastisk utsikt, man kunde se stora delar av Berlin.
Naturligtvis var vi också vid muren som delade Berlin. Jag minns att Dethleff berättade att muren på intet vis var avsedd för att stänga in medborgarna utan att den tvärtom var nödvändig för att stärka landets ekonomi. Han kallade muren för: den anti imperialistiska skyddsvallen.

I Berlin kryllade det av trabanter men det fanns även gott om Wartburg och Barkas. Dethleff informerade gruppen om att Barkas användes av bl.a. Postverket och som ambulans.

Efter några dagar i Berlin gick så resan åter till Rostock och vidare hem till Sverige med mycket nya intryck att smälta.

Första Trabanten

Åren gick, då och då infanns sig tankarna på att köpa en Trabant.1996 gjorde jag slag i saken. Jag ringde till Berlin på en annons om en fin Trabant -88 som jag hittade i den tyska dagstidningen Berliner Morgenpost.
Tillsammans med en kompis åkte vi till Berlin. Vi hade med oss en bilkärra. I Berlin hamnade vi tillslut på Alexanderplatz utan en aning om hur vi skulle hitta fram till slutmålet på Ringstrasse. Till slut hoppade jag in i en taxi som fick köra före och visa vägen.Efter ca 55 minuter kom vi fram till Ringstrasse. Trabanten var parkerad utanför huset och vi kunde direkt se att den var mycket fin. Priset som begärdes var 700 mark. Ägare var ett ungt par som berättade att de varit på flera långresor med den, bl.a. i Norge och att det nu kändes svårt att göra sig av med den.
Affären gjordes upp och vi lastade bilen på kärran och påbörjade resan hem. I Trelleborg stannade vi i tullen och köpte ett par "röda" skyltar som berättigade till provkörning under en månad. En försäkring löstes också i Trelleborg.
Väl hemma monterade jag sidoblinkers och säkerhetsbälte bak. Därefter besiktigades bilen utan problem.
Jag har senare gjort ytterligare resor till Tyskland och införskaffat en Barkas B 1000, en Wartburg 353 samt en Wartburg 1.3.
I Sverige har jag kommit över en Trabant -71 som jag håller på att totalrenovera. I dagarna skall den lackeras…

Berndt Andersson